Historia om Vena järnvägsstation

Den smalspåriga järnvägen mellan Hultsfred och Västervik öppnades för allmän trafik den 16 november 1879. På dagen två år dessförinnan hade styrelsen för Hultsfred-Västervik järnvägs aktiebolag beslutat att stationshuset i Vena skulle bli av C-typen (Ankarsrum var den största stationen på linjen och den enda som fick stationshus av A-typen).

Samtidigt uppdrog bolagsstyrelsen åt järnvägens byggnadschef att före julen 1878 infordra anbud på uppförande av stationshuset. Byggnadschefen fullgjorde sitt uppdrag i tid och den 11 december 1878 kunde järnvägsbolaget skriva kontrakt med C. Ahlstedt i Vena. Även om förnamnet inte finns utskrivet i kontraktet torde det ha varit församlingens kantor som byggde järnvägsstationen. Han förband sig att uppföra stationshuset samt plattform av trä för en kostnad av 4 000 kronor, att vara klar till den 1 juni 1879. I kontraktet sägs bl. a. att ”stationshuset skall uppföras av liggande timmer fem verktum tjockt och att järnvägsbolaget skall lägga grund, sockel och yttertrappa samt papp på taket.”

Något senare, den 28 december 1878, skrivs ett nytt kontrakt med Ahlstedt om uppförande av ett ”ekonomihus av större slaget” vid Vena, till ett pris av 800 kr. Också detta skall vara klart till den 1 juni 1879. I järnvägsbolagets handlingar nämns inte uppförandet av godsmagasinet. Men av protokoll från besiktningen av järnvägen, innan den kunde öppnas, nämns att vid Vena finns, förutom stations- och ekonomihus, också ett godsmagasin. Det torde vara ganska troligt att detta också uppförts av C. Ahlstedt.

Vid decembersammanträdet 1878 diskuterar bolagsstyrelsen läget för Vena station ”med anledning av åtskilliga aktieägares och andre innevånares i Hvena församling derom uttryckta önskemål”. Frågan var om stationen skulle ligga nordväst om kyrkan (enligt det ursprungliga förslaget) eller nordöst om kyrkan, där flera vägar sammanstrålade. Styrelsen ansåg att det fanns skäl att flytta på det planerade läget, men då det krävdes beslut av Kungl. Maj:t var det bäst att ha en skriftlig begäran från ortsbefolkningen.

Bolagsstyrelsen beslutade därför, att ”för detta ändamål beverka en skriftlig, till bolagsstyrelsen ställd ansökan, om förändringen af Hr Kantor Ahlstedt i Hvena och de flera personer inom denna församling, som önskade stationens förflyttning”. Kantor Ahlstedt och sjutton andra församlingsbor utfärdade den önskade skrivelsen den 18 januari 1879 och den 20 juni samma år erhölls Kungl. Maj:ts tillstånd till det förändrade läget för stationen.

Sedan järnvägstrafiken väl kommit igång blev stationen på olika sätt ett viktigt centrum för bygden. Vid sammanträde med järnvägsstyrelsen den 3 januari 1881 bifölls en av kyrkovärden Joh. Aug. Nilsson gjord ansökan att Hvena sockens sparbank skulle få använda sig av väntsalarna i stationshuset. Hyran bestämdes till 25 kr per år under villkor att sparbanken själv bekostade lyshållning vid sina sammanträden jämte skurning och städning.

Vid samma sammanträde behandlade bolagsstyrelsen också en begäran av Hvena aftonskola att två gånger i veckan mellan kl. 18 och 22 få begagna tredje klassens väntsal för sin undervisning i räknekonst och skrivning. Styrelsen biföll även denna begäran med skyldighet för aftonskolan att bekosta lyshållning, skurning och städning.

Förhållandet till stationsmästaren i Vena, C. J. Kindlund, var inte det bästa.
Vid kommunalstämma med Vena socken den 25 oktober 1881 behandlade stämman en skrivelse från flera av kommunens invånare angående
”de missförhållanden hvilka eha rum mellan postbesökande och trafikanter gentemot stationsföreståndaren vid post- och jernvägsstationen”. Stämman beslöt att tillskriva både generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen för att vinna nödig rättelse.

Det skulle dock dröja till den 22 mars 1883 innan beslutet verkställdes. Orsaken till dröjsmålet förklaras av Carl Ahlstedt i Karlsro med att stationsföreståndaren, sedan han erhållit del av stämmans beslut, erkände ”sin brutalitet och lofvade blifva mera hofsam i sitt handlingssätt emot trafikanter och postbesökande”.
Då Kindlund, efter en tillfällig förbättring, åter började uppträda olämpligt mot
trafikanterna, tappade kommunen tålamod och skickade in sin anmälan till Hultsfred-Westerviks Järnväg.

Sedan klagomålen kommit trafikchefen tillhanda anställde ha förhör med Kindlund den 12 april 1883 där olika anklagelser mot stationsföreståndaren behandlades, b.la att Kindlund överöst Herr Lindholm med otidigheter och hotat honom med en käpp samt yttrat ”vore det ej så många närvarande skulle du få annat veta”. Kindlund bestred alla anklagelser, men vid järnvägsstyrelsens sammanträde den 1 maj 1883 meddelades att han begärt avsked från sin befattning vid järnvägen.

Till ny stationsmästare utsågs Otto Fagerberg. Denne kunde den 26 april 1888 meddela att söndagen den 22 april hade en tralla olovligt använts av handlanden C. O. Jonsson samt nämndemännen J. A. Nilsson i Basebo och C. J. Johansson i Ormestorp. Vid samtal med Fagerberg hade de erkänt sig skyldiga och förklarade att de använt trallan för färd till Västrahult. Vid järnvägsstyrelsens sammanträde den 1 maj 1888 bestämdes att om de skyldiga erlade ett vite på 100 kr till järnvägens sjukkassa, skulle inga ytterligare åtgärder vidtas. Om de vägrade skulle händelsen anmälas till åtal. Nämndemännen ville uppenbarligen undvika att åtalas för någon månad senare meddelades att de betalat det utdömda vitesbeloppet.

Den första större reparationen av stationen genomfördes 1908 då också en frontespis anbringades på stationshuset. Under år 1911 var frågan om anläggande av en telefonväxel aktuell i Vena. I en skrivelse den 19 april 1911 begär Yngve Steen på telefonintressenternas vägnar att också järnvägen skall teckna ett
abonnemang eftersom ”det här är svårt att få ihop det antal abonnenter telegrafverket fordrar”. Styrelsen ansåg att en telefon skulle vara behövlig även för järnvägen och beslutade den 11 maj 1911 att teckna ett abonnemang.

Stationsföreståndare vid den här tidpunkten var Fr. Andersson. Genom ett par skrivelser år 1911 från honom får vi lite bättre kännedom om situationen på järnvägsstationen. Den 11 augusti begär han att en brunn skall anläggas inom stationsområdet. Eftersom en sådan saknas får man hämta vatten vid Prästgården, närmare ½ km från stationen. Styrelsen går med på att gräva en brunn på
stationsområdet.

Redan den 19 augusti 1911 aktualiserade Fr. Andersson en annan fråga, nämligen ett lönetillägg på 15 kr i månaden på grund av den långa tjänstgöringstiden. I skrivelsen uppgav han att han började Varje morgon kl. 04.15 och slutade om kvällen först kl. 20.30. I jämförelse med andra stationer hade han den längsta tjänstgöringstiden. Frågan om löneförhöjning bordlades vid styrelsen septembersammanträde och hann inte slutligt beslutas innan Andersson avled.
Till vikarie vid Vena utsågs stationsskrivaren David Andersson från Ankarsrum, som också arbetat som stationskarl i Vena.

När tjänsten som stationsföreståndare skulle tillsättas med ordinarie innehavare var David Andersson Venabornas kandidat. I en skrivelse i november 1911 krävde 59 av dem att han skulle utses till stationsföreståndare. Bland undertecknarna fanns kommunalnämndens ordförande, häradsdomare, nämndeman, krono fjärdingsman och många hemmansägare. De ansåg att David Andersson
ådagalagt ”plikttrogenhet, nykterhet, rättvisa, beledsagad af en utmärkt duglighet med god ordning och tillmötesgående mot trafikanter, samt i alla delar pålitlig”.
Nu hjälpte inte Venabornas aktion. I stället utsåg järnvägsstyrelsen stationsmästaren i Jenny till ny stationsföreståndare i Vena.

Mycket annat har naturligtvis hänt vid Vena järnvägsstation. Lite rapsodiskt kan konstateras att nya fällbommar uppsattes vid stationen 1927 och att Pressbyrån uppförde en kiosk 1937. Stationen ”degraderades” till hållplats år 1944.

I samband med att vägbommarna byttes ut mot automatiska avbemannades Vena stationen den 1 juni 1970. Personalen bestod då av stationsmästare Harry Grundtman och järnvägsexpeditör Lenart Karlsson, som ersattes av godsombudet Gunborg Elgstrand.

Eftersom stationshuset var nedslitet och SJ inte hade större behov att behålla det fick godsombudet från början av november 1972 sin arbetsplats förlagd till en gammal tjänstevagn (nr Tjv 618512), medan stationshuset stod kvar oanvänt till mars 1973 då det revs. Godsombudet drogs in den 22 maj 1977 och därmed försvann möjligheten att sända styckegods till och från Vena. Möjligheten att sända hela vagnslaster till Vena upphörde den 28 maj 1978. Under hösten samma år revs sidospår och växlar.

Det enda som i dag återstår av den gamla järnvägsmiljön är godsmagasinet. Genom en glädjande insats av Hembygdsföreningen i Vena har godsmagasinet nyligen rustats upp och därmed är åtminstone en liten rest av en viktig epok i Vena samhälle bevarat för framtiden.

av Stig-Åke Petersson