En tragisk olyckshändelse vid Grindstugan

Den 25 januari, 1905, inträffade en dödsolycka i den branta backen intill Grindstugan på Åsvägen.

Hemmansägare Karl J. Johansson från Koppramåla, hade tillsammans med sin hustru besökt marknaden i Vimmerby och de var nu på hemväg. Det hade hunnit bli sena eftermiddagen när de med sin hästskjuts kom fram till banvaktsstugan, Mjällbo. Efter att ha passerat järnvägen är det en uppförsbacke upp mot Grindstugan.

Johansson steg därvid av åkvagnen, och gick bredvid på höger sida. När han sedan skulle stiga upp i vagnen, missade han fotsteget och ramlade vid sidan av åkdonet. En bidragande orsak var kanske att han hade smakat på starka drycker under stadsbesöket.

Karl Johansson hade själv utgivit sig för att vara en duktig hästkarl, han hade tidigare haft hästar som varit svårhanterliga. Han hade vid flera tillfällen sagt att han aldrig låtit någon bångstyrig häst gå ifrån honom, och skulle så inte heller göra.

Johansson höll ord ”även denna gång”, men ödet ville helt annat. Hästen blev skrämd när han såg körkarlen ramla och föll i vildaste sken. Johansson höll envist fast i tömmarna, och släpades med ett kort stycke. Han slog därvid huvudet mot en kantig sten i vägdiket. Slaget träffade vid tinningen varvid han dog ögonblickligen. Hans fingrar raknade och han fick trots sin egen övertygelse släppa tömmarna den gången.

Johanssons hustru som satt kvar i vagnen följde med en bit ner i utförsbacken där hon oskadd kunde komma ur åkvagnen. Hon vände tillbaka för att finna maken död.

I den närbelägna Grindstugan bodde en familj Göransson. De hjälptes åt att bära in den avlidne i ett rum i torparstugan. Han fördes senare på kvällen till Koppramåla. Det var en sjuttonårig yngling, Martin Pettersson från Norrhult, som fick uppdraget att köra den avlidne till hemmet i Koppramåla.

Väl framkommen dit spände han ifrån hästen, lämnade vagnen kvar på lagårdsplanen, satte sig sedan på hästryggen och red sedan hem till Norrhult i den sena januarikvällen.

Hästen, som nu gjort sig fri från både körsvenn och passagerare, fortsatte i vildaste sken utmed Åsvägen någon dryg kilometer. Vid den snäva kurvan vid St. Lundsbro stoppades ekipaget. Vagnen slet omkull hästen så att han blev liggande i vägdiket. Hästen återfanns något senare av två Norrhultsbor som passerade platsen. Hästen var oskadd så de hade bara att frigöra den från vagn och seldon.

Karl Johansson hade i Vimmerby sammanträffat med en Norrhultsbo, Karl August Johansson i Mellangård. Båda hette Karl i förnamn och hade namnsdag den 28 januari. Detta föranledde Karl Johansson att säga till sin namne: ”På lördag ska vi fira Karldagen rejält.”, men för hans egen del blev det inte som han själv hade tänkt sig.

Karl J. Johansson var född den 3 mars, 1845. han fick inte ens fira sin 50-års dag.

Platsen för denna händelse blev sedan föremål för skräck och stor vidskepelse lång tid framöver. Personer som omkommit under liknande omständigheter som denna ansågs kunna, som man uttryckte det, gå igen. Det var det samma som att visa sig i spöklig eller andlig skepnad. För att skydda sig mot detta skulle man lägga en risgren eller en kvist på platsen där det inträffat. Det skulle skydda de passerande från att möta den omkomne.

Dessa rishögar kallades i allmänhet för bårkastar. Även här vid nämnda olycksplats bildades med tiden en ganska stor rishög. Min far har berättat för mig att år 1912 var denna bårkast kvar på platsen invid Åsvägen.

Denna händelse återger jag ur minnet, som det har berättats för mig av trovärdiga personer. Många gånger har det berättats både om denna och andra händelser, som jag har behållit i minnet. Jag är tacksam för att kunna få dela med mig av detta till efterkommande generationer.

Norrhult den 27 april 1997, C. Ingvar Carlsson